Saknade

Ibland kommer jag att tänka på dem, min barndoms dagar. Ganska ofta faktiskt. Häromkvällen dök ett minne upp. Hastigt, flyktigt, men klart som kristall.

Där satt hon, den lilla flickan, trängdes med lilla arga svarta hunden mitt emellan sina morföräldrar i brummande, vaggande folkvagnsbuss. Grön var den, och hade lagt många svenska mil under sina däck. Utanför fönstret gick solen sakta ner. Dimgröna kullar passerades, den grå vägen som en remsa in i det okända. Mormor nynnade på en sång, morfar muttrade om tid som rann iväg, viktigheter som skulle hinnas med.


De var trygghet för mig, de där bilfärderna genom Sverige. Jag brukade luta mig mot mormors arm när jag blev trött och somna en stund. När jag var vaken satt  jag och roade mina morföräldrar med att härma mötande bilförares aniktsuttryck, irritera dem med jobbiga frågor eller lura dem att stanna bilen för att jag var så himla kissnödig att stannade vi inte nu så skulle jag minsann kissa på mej. Och mycket lärde jag mig om vårt land, om livet, de där somrarna på vägarna. Om jättar, tomtar och troll, landskapsblommor, residensstäder, floder och soldattorp. Om forna tiders fattigdom, nya tiders stadsbyggen och om den onde Ronald Reagan som bombade ihjäl små barn. För att inte tala om de elaka moderaterna, som stal från de fattiga och gav till de rika.  Allt var en saga, ett berättande, en svag aning om vad som varit och vad som komma skulle.

Hos dem, hos mormor och morfar, var jag alltid omtyckt, unik och underbar.  Rolig, härlig och älskad. Jag hade önskat att ha dem nära, nu när jag har vett att uttrycka tacksamhet över sådana saker.

Och det var den här sången hon sjöng, mormor.

Aftonsolen sjunker bakom bergen
Hälsande farväl så skön och blid
Över marken strör hon purpurfärgen
I naturen råder stilla frid

Schhhhhh!!

Jag bara avskyr när folk pratar för högt. Om detta blev jag påmind idag när jag lite lagom stressad med sovande barn i vagn tänkte rafsa åt mig lite nödvändigheter på ICA och blev attackerad av ung het säljartjej med blonda extensions och tjockt lila ögonskuggelager.

Het, ja,  dock ej som i sexuellt attraktiv, utan het som i jagskajävlarimejslåförsäljningsrekordinnanåretärslutomdetsåärdetsistajaggör-het. "Heeej! Äter du Omega 3?" Halvskriker hon alldeles för nära mitt ansikte och jag lovar, en liten droppe saliv stänker från hennes konturpennemålade läppar och landar på mitt gråbleka vinterfejs. Och jag svarar jaa, det gör jag, allt för att komma undan vidare konfrontation, och vips står jag där med ett graaaaatis prov av deeeeeras märke som gör den bästa Omega 3:n i hela vääääärlden. 

Säljarbrudens exaltering över detta mirakelmedel vet inga gränser och hennes röst stegrar alltmer då hon mässar på om hy, naglar, levrar och hjärtan. Stirrar inte hela butiken på oss, också? Jag känner värmen stiga i ansiktet, svetten bryta fram på ryggen, kollar nervöst ner i vagnen med lättväckt barn och vill helst släppa den där otäcka fiskleveroljeförpackningen på golvet och bara gå. Ordlöst vända mig om och spatsera iväg, lämna försäljningsplågan där med sin ändlösa svada. Istället mumlar jag fram något ursäktande, vänligt, vanligt och icke-stötande. Lyckas komma därifrån utan piller, men med irritationsnivå; Hög.

Som om detta inte vore nog tvingas jag lyssna på mammorna from hell vid intagandet av eftermiddagskaffe på köpcentret. Medan jag matar min son med mellanmålsyoughurt får jag ta del av deras respektive förlossningar, separationer från deras förstföddas fäder, deras släktingars sorger efter tragiska dödsfall, samt kostnaden för deras bostadsrätter. Kanelbullen jag tidigare varit så sugen på växer i munnen och mammornas overallsvettiga barn kastar sig på golvet och vrålar "Jag vill gåååå nuuuu!!" Och det vill jag med. Hem till tystnaden. Hem till soffan där jag själv kan välja vad och vem jag vill lyssna på.

Så satt hon där, återigen, vid datorn. Var hon egentligen bättre än någon annan, var inte detta ständiga klotter i cyberrymden integritetslöst, även det? På detta hade hon funderat mer än en gång tidigare. Det enda hon med säkerhet visste, var att de som läste gjorde det frivilligt.